Foilande elfärja – eller egen flygande yatch?

Den Stockholmsbaserade elbåtstillverkaren Candela är för de flesta KMK-medlemmar välkänd, deras foilande modeller C-7 och C-8 syns då och då till i skärgården. Och varje gång blir man lika fascinerad av att bärplanen så stadigt lyfter upp den 8,5 meter långa båten och svallet försvinner. I sommar kommer du säkert möta ett ännu större flygande fartyg, Candelas foilande elfärja som kan revolutionera vattenburen kollektivtrafik.

Svallvågorna efter Waxholmsbolagets färjor får nog de flesta båtägare att minska på farten i skärgården. De höga vågorna får också kritik för att skapa erosion på stränder. Men snart kanske de är ett minne blott. Väl beprövad bärplansteknik från -60 och -70-talet som revolutionerat segelsporten kommer med stor sannolikhet förändra den vattenburna kollektivtrafiken i Stockholm. Och troligen även världen över.

– Tankarna har funnits länge, men när vi såg hur väl Candela C-7 fungerade och hur extremt lite svall och hur billig den var att driva förstod vi att detta måste bli framtiden för kollektivtrafik på sjön. Här betyder ju restid och kostnad per passagerare allting – kan man halvera båda samtidigt som utsläppen nollas har vi ett vinnande koncept, säger företagets kommunikationschef Mikael Mahlberg.

Delar av KMK:s styrelse är på besök vid Candelas stora anläggning i Rotebro norr om Stockholm. Här byggs alla Candelabåtar och de flesta skrov i hallen är förbeställda C8:or. Men det finns även några större skrov här. Vattenbussen Candela P-12 Shuttle, företagets största satsningar hittills, är en revolutionerande eldriven färja som drivs av en elektrisk motor och har en toppfart på 30 knop. Den foilande tekniken gör att färjan flyger över vattnet med mindre svall och därmed minskad miljöpåverkan. Och räckviddsångesten många känner på land är tack vare bärplanen inget man behöver känna på sjön eftersom de minskar båtens friktion. Detta gör att färjan har en räckvidd på 40 till 50 sjömil på en laddning. Och från den 1 juli kommer färjan gå i kollektivtrafik i Mälaren, berättar Mikael på vår tur genom fabriken.

– Med snabbladdning och P-12:s långa räckvidd kan man täcka alla rutter i Stockholms skärgård. En passagerarfärja kör samma rutt varje dag och därför blir det väldigt lätt att planera laddning. P-12 har den längsta räckvidden av alla elfartyg i världen, sträckan som den ska köra i Stockholm – Ekerö-Stadshuset – är cirka 7,5 sjömil. Det innebär att P-12 egentligen kan köra flera gånger utan att ladda, eftersom räckvidden är mer än cirka 50 sjömil. Det kommer att finnas en snabbladdare av bilmodell på cirka 150 kW vid Stadshuset som laddar batteriet fullt under lunchpausen.

Enligt Candelas egna beräkningar kan P-12 ta oss ett rejält kliv mot renare hav och sjöar. Jämfört med en snabbgående passagerarfärja i liknande storlek utrustad med konventionell drivlina och utan bärplan minskar energiförbrukningen med hela 80 procent. Och tack vare avsaknaden av svall har färjan fått dispens från rådande 12-knopsgräns i Stockholms innerstad från Länsstyrelsen.

– Japp – eftersom P-12 inte gör svall får vi flyga snabbt på Riddarfjärden, vilket kortar restiden till 25 minuter jämfört med dagens 55 minuter för konventionell färja – eller bil, berättar Mikael.

Båten går nu in i serieproduktion här på fabriken i Rotebro och Mikael berättar att de försöka hålla en aggressiv prissättning för att göra det möjligt för stora transportaktörer så som SL att påbörja omställningen till fossilfri drift.

– Priset för att driva en P-12 blir betydligt lägre. Totalt – inklusive besättning, service och andra kostnader – halverar vi utgifterna per passagerare för ett rederi, jämfört med en dieselbåt.

Om man som privatperson är sugen på den stora flygande passagerarfärjan kommer den också släppas i andra utföranden än för kollektivtrafik. Dels en business-modell för 12 till 20 passagerare som kan betraktas som vad business-class är på ett flygplan, en förstaklass-variant för till exempel linjer mellan flygplatser och hotell.

– Exakt! P-12 är en plattform, som kommer i tre olika utföranden. Den sista varianten är Voyager, som egentligen är en fullt konfigurerbar inredning som vi tillsammans med en tredjepartsleverantör formger åt kunden. Vill du ha en bobar yacht, eller ett flygande konferenscentrum, ett konstgalleri i 25 knop, en inspelningsstudio? Allt går att ordna! konstaterar Mikael Mahlberg strax innan rundvandringen i fabriken är slut.

Men innan vi avslutar besöket återstår en sista fråga. Många KMK-medlemmar är nyfikna på elbåtar. Men räckviddsångest, laddinfrastruktur och andra fördomar sätter ofta stopp… Hur tänker du som jobbar med de här frågorna dagligen kring detta?

– Det här är frågor som kommer upp, men frågar du de som köpt en C-8 så kommer du troligen få svaret: vaddå räckviddsångest? Med nya Polestar-batteriet är räckvidden en bit över 50 sjömil, och för de flesta utflykter räcker det gott och väl. Det motsvarar avståndet Kapellskär-Dalarö med god marginal.  Det många inte tänker på är att du laddar med landström vid bryggan och därför alltid börjar dagen med ett fullt batteri. De flesta gästhamnar har trefasuttag vilket innebär att det går att ladda nästan överallt. Säg att du åker till Sandhamn från KMK på morgonen. När du kommer fram har du 25-30 sjömil kvar i batteriet – laddar du i gästhamnen medan du äter lunch så har du ett fullt batteri efter lunchen. I Stockholms skärgård finns det egentligen inga sträckor du inte kan åka. Men med C-8 glider du genom vågorna utan stötar, och utan ljud. Du kommer fram utvilad och du har kunnat prata med dina passagerare. Dessutom är det oerhört billigt att köra. Sandhamn tur och retur kostar 50-100 kronor.

Text av Johan Macéus.